blommantibro

Svart rötter eller fattigmanssparris som man även kallar dom, är en bortglömd delikatess.

Den har odlats som föda mycket länge och kom till Sverige första gången någon gång mellan 1600 och 1650. Då var den ganska sällsynt i Sverige och odlades mest i större trädgårdar (dvs hos adeln).

Runt 1700 blev svartroten allmän och odlades nästan i var mans trädgård. Detta höll i sig under hela 1800-talet men sedan under 1900-talet händer det något. När man gör en uppteckning av namnsorter under slutet av 1960-talet så har antalet arter minskat radikalt och hos många fröfirmor har svartroten helt försvunnit ur växtlistorna. Under 1990-talet återupptäcks svartroten och antalet sorter börjar nu öka igen.

På svenska har roten kallats för fattigmanssparris, bondsparris och scortzonera.
Den har även kallats för ringormsrötter i södra Sverige.

Användning: Roten innehåller en vit mjölksaft som mörkfärgas av luftens syre.
Rötterna bör därför läggas i mjölkblandat vatten  eller med citron sedan de skalats för att inte
mörkna innan de kokas. Man kan också koka rötterna med skal och därefter skala dem.
Rötterna kokas nätt och jämnt mjuka och äts med smör eller hollandaissås.
Smaken är mild och fin och påminner lite om sparris.
Kokta kalla svartrötter i vinägrettsås är också goda.
De kan användas som alla andra rotsaker i soppor, grytor och gratinerade.

Försäljningsperiod:
Hela året. Svenska september-oktober. Resten av året import från bl.a Belgien och Holland.


Gratinerad svartrot

400-500g svartrötter,
3 msk riven ost,
smör,
salt och peppar.

Skala rötterna med potatisskalare.
Skär dem i decimeterlånga bitar.
Skall de inte genast kokas så lägger du dem i kallt citronvatten.
Sätt ugnen på 225 grader.

Koka rötterna i 1 ½ liter vatten med 1 ½ tsk salt i 15-20 min.
 Bred ut hälften av rötterna i en smord ugnssäker form.
Strö över hälften av osten och ta några tag med pepparkvarnen.
Gör ett likadant lager till. Klicka över smör.
Ställ formen högt i ugnen tills osten smält och fått en trevlig färg.

Bjud gratängen till förrätt eller till kallt kött, rostbiff t ex.
En stekt eller grillad kyckling trivs också bra med svartrötter lagade på det här viset.

Hälsofakta
Svartötter är rika på kolhydrater och ger oss styrka under den kalla årstiden.
Dessutom innehåller de vitamin A och E (bra för synen)
och vitamin B1 (bra för nervsystemet).
Innehåller också inulin, en sk  polysackarid, som får magen att fungera
och är gynsam även för diabetiker.

Nu skall man frossa i citrusfrukter . Det vanligaste som vi svenskar äter är apelsiner och clementiner.

Apelsinerna kommer nu från Spanien och är jättegoda, saftiga å söta.

Apelsin

Citrus sinensis
Apelsinen har sitt ursprung i Kina. I mitten av 1550-talet kom den som prydnadsväxt till Europa och de första större apelsinodlingarna anlades i Spanien på 1790-talet och i Italien ungefär 100 år senare.

Det finns blonda apelsiner med gult fruktkött och blodapelsiner med mer eller mindre rött fruktkött.

Apelsiner, liksom övriga citrusfrukter, skördas mogna. Skalets färg säger inget om syrlighet eller sötma. Om apelsinskalet har gröna fläckar beror detta på att inte bara dagarna utan även nätterna varit varma. Det är först när nätterna är kalla som skalet blir intensivt orange.

Apelsiner är en viktig C-vitaminkälla och vitaminerna bevaras bäst om man äter frukten naturell.

Clementinerna kommer från Maroco och är inte så dumma de heller.
Söta å goda .
Kan dock innehålla några kärnor. Men inte alltid .

 

Clementin

Citrus reticulata Småcitrus-gruppen
Genom korsning mellan mandarin och pomerans uppkom clementinen år 1902. Frukten har döpts efter sin upphovsman, den algeriske prästen Pierre Clément.

Clementinen har orange skal och fruktkött. Smaken är intensiv, söt och uppfriskande. Fruktköttet är mycket saftigt och frukterna lätta att skala. De är nästan alltid kärnfria.

Det importeras clementiner från Marocko och Spanien från november till in i mars.

Mandarinen var den allra första av de små citrusfrukterna som vi blev bekanta med.
 Den importeras i väldigt begränsad omfattning, eftersom frukterna har många kärnor.
 Konsumenten föredrar mer de kärnfattiga/kärnfria sorterna.

Lite mer ovanliga citrusfrukter som vi har i butiken just nu är pomelo och Sweetie.

Pomelo

Citrus grandis
Pomelo, som på engelska heter shaddock, är en mycket stor citrusfrukt. Den är päronformad, ofta 20-25 cm i diameter, och har mycket tjockt gulgrönt skal. Fruktköttet är ljusgult. Det är uppdelat i klyftor av hinnor som är så kraftiga och sega att man inte äter dem. Smaken är frisk och söt. Den påminner om grapefrukt, men är inte påfallande besk.

Man brukar säga att pomelo är en familjefrukt. Man skär upp det tjocka skalet i ca 3 cm breda strimlor från toppen mot botten av frukten, skalar av det till hälften, skär några jack i fruktköttet och ställer fram hela frukten på ett fat, så att var och en kan "plocka" bitar av fruktkött ungefär som man tar vindruvor från en klase.

Det tjocka skalet kan kokas i sockerlag och ätas som godis eller användas i bakverk etc. Hela frukten kan kokas till marmelad.

Blodpomelo har rött fruktkött, frisk söt smak utan beska.

Pomelo bör förvaras kallt.

Det importeras pomelo från Israel november-mars.

Sweetie

Citrus x paradisi Sweetie-gruppen
Sweetie är en ny citrusfrukt, en korsning mellan grapefrukt och pomelo, som kommer från Israel.

 

Frukten är stor som en grapefrukt och har grönt skal. Smaken är söt och fyllig utan någon bitter nyans.

 

Det importeras  från Israel under oktober till december.



Kanske vore något att prova på lite nya citrusfrukter ?????

Välkommen in  till Blommans !